Hejja SJ

I fredags eftermiddag satt jag och diskuterade pendling med några kollegor. De talade om hur det ständigt var förseningar och hur fort tiden rann i väg så fort något hände. Jag kände då att jag faktiskt var tvungen att ta SJ i försvar. Visst hade jag varit ut för några rejäla förseningar vid ett par tillfällen när jag rest med dem förr, men så farligt var det inte. Hursomhelst påpekade jag att jag ditintills inte haft några problem sedan jag började pendla dagligen en vecka tidigare, knackade med knogarna mot bordsskivan och log. Det skulle jag inte ha gjort. På vägen hem stannade tåget mellan Karlskrona och Emmaboda. Det var för varmt!? Tydligen klarar inte dieseltågen den svenska sommarvärmen, hela 25 grader.
Med några minuters försening rullade vi så in i Emmaboda och jag ringde hem för att informera Lotta om att jag bara skulle bli 15 minuter sen till den Examensfest vi var bjudna till. Tåget rörde sig därefter inte en centimeter till. Det blev buss efter lång väntan och totalt 1 timmes försening innan jag kom hem.
Så idag på morgonen var det åter dags. Bussar hela vägen, 55 minuter sena efter att ha väntat 40 minuter i Emmaboda. Först väntade vi 20 minuter på bussen och sen kom dom på att vi skulle vänta på nästa mötande tåg som kom ytterligare 20 minuter senare. Totalt 55 minuters försening.
Hejja SJ!