I går kväll när Daniel kommit hem från jobbet och stod och stekte köttfärs till våra traditionsenliga fredags-tacos så gick jag och ställde mig bredvid honom med en nyvaken liten plutt. Vi stod och gullade och fånade oss med honom en stund. Han tittade nyfiket på oss båda. Funderar lite. Och så fyrar han av världens charmigaste leende! Lycka! Den här gången gick det inte att ta miste på. Vi höll på att smälta ihop till en liten hög på golvet... :) Tänk att man kan bli så lycklig över ett litet leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar