Vår lille... grottmänniska?!

Nybadad bebis/grottmänniska

Här kommer en hälsning från sjukstugan! Inte nog med att Frank har snorat, Daniel har åkt på en riktig mancold och varit totalt däckad hela helgen och stannat hemma från jobbet i dag. Innesittarhelg med andra ord!

Jag har mest suttit med näsan i en bok (när tillfälle givits) som jag beställde för några dagar sedan, Harvey Karps "The happiest toddler on the block". Mycket intressant läsning! Han jämför småbarn med grottmänniskor och beskriver barnets första fyra år som en blixtsnabb resa genom människans förhistoriska utveckling från neanderthalare till rationell, resonabel och språkanvändande människa. Låter helknäppt, jag vet, men ju mer jag läser desto mer tycker jag att han har en poäng.

Han skriver att småbarn använder den högra hjärnhalvan (känslostyrd, impulsiv) mer än den vänstra (rationell, språkanvändande) och i ännu högre grad gäller detta när ett barn blir upprört. Så istället för att tala lugnt och rationellt med en skrikande tvärilsk småtting - vilket sällan fungerar bra - så ska man gå ner på "grottmänniskonivå". Tala "småbarnsspråk" och repetera korta meningar samt låta rösten spegla känslan som barnet känner, t ex ilska. Alltihop på ett kärleksfullt och respektfullt sätt. Om ett barn t ex får spel för att hon eller han inte får gå ut så kan man säga "Arg! Arg! Du är arg! Vill gå ut! Gå ut!" Det ska tydligen fånga barnets uppmärksamhet och få barnet att känna sig förstått och att det är okej att känna så. Sedan kan man förklara varför barnet inte får göra si eller så, distrahera eller trösta.

Ja, det är så långt jag har kommit i boken... Den har gett mig en del att tänka på och kan förhoppningsvis vara till hjälp de kommande åren!

I dag har vi tagit två sköna skogspromenader i det härliga höstvädret. Jag återupptäckte en promenadslinga som går genom lövskog och förbi golfbanan, fantastiskt fin! Jag får ta med mig kameran ut någon dag.